Sara

Nu är jag inte så farligt sne längre.  Förutom på att jag är tvungen att sitta i skolan och göra massa onödiga saker när jag egentligen hade kunnat vara ledig.  Det hade iofs varit bra att göra lite saker, men jag har tappat bort instruktionerna och jag orkar inte gå från datorn. Sen får jag ingen mat heller. Det var ju snällt. Jag ska gå och klaga hos Frej.

Tror jag ska belöna mig själv med att få sluta lite tidigare idag. Har ändå inte gjort något vettigt, bara försökt skriva en debattartikel som jag la ner efter ett stycke. Lämnar in den jag skerv i 2:an istället. Debattartiklar är mina hatobjekt.

Slem och Emma tyckte det här hade blivit en deppblogg. Det har det nog. Men det gör inget, det är bra med mig, det råkar bara bli så att jag skriver när jag är på sjukt dåligt humör. Men det är snällt att någon frågar i alla fall.

Idag träffade jag Rebecca på första gången på två veckor. Alla var helt tokiga och helt konstiga. För mig känns det bara så svårt att hitta tillbaka till något som inte finns längre. Jag trivs inte, Emelie och Emma kom hem. Ibland så tappar man bara bort varandra. 

Det har varit bra den senaste tiden. I torsdags var jag, Tim och Hugo Noreen ute. Det var sinnessjukt kul och Hugo var helt galen. 

Jag är jag och hemma är hemma, välkommen tillbaka och ryck upp dig. Det finns mycket som är fint här också.
Jag vet inte om det var dig eller mig jag försökte övertyga med det där.

Det är konstigt ibland vad man kan känna på sig saker. Det känns likadant varje gång och jag vet att det stämmer. Någonting är fel, för annars skulle magen inte dra ihop sig i små kramper. Ända sedan den dagen för mer än ett år sedan har jag kunnat känna på mig saker som är fel. Det blir lite jobbigt, särskilt när man vill lita på att det inte hänt någonting, att allt är som vanligt och att det inte finns någonting att oroa sig för. Men det finns det. Jag har lärt mig att den första känslan alltid är rätt och jag vill ha reda på vad som hänt. Jag vill veta det nu. Men nej, jag vill inte vara den tjatiga, jag vill inte vara någon morsa för jag vill kunna lite på folk. Varför måste jag känna så mycket, varför måste du ge mig något att vara orolig för och varför tar jag så allvarligt på snedsteg.

Jag hatar själv att göra fel, men alla är inte som jag och jag försöker acceptera att det jag tycker är fel kan vara rätt för dig. Men då kanske du helt enkelt är fel för mig.

Jag är bara flummig, trött och knäpp av homeopat medicin. Naturlig medicin my ass, det är jävligt starka grejer det där. Det är sockerpiller. Men man ska inte underskatta socker, jag skulle kunna berätta tusen historier som handlar om när jag, Becca och Zofia körda på sockerpartytricket för några år sedan. Men, nej. Jag känner för att vara djup och konstig idag. Inte för att sockerhistorierna inte är djupa, serious talk på toaletten hörde ju till. Dessa stunder var så djupa att ingen ens kom ihåg dem dagen efter. Mycket märkligt. Men på det hela taget var det nog ganska väl att ingen gjorde det heller.

Nu fick ni lite ytlighet också.

Jag tror att jag är sjuk. Jag tror att jag har cancer i hela kroppen och en särskillt stor tumör i huvudet.
Jag kan inte tänka klart.
 
Jag är så rädd för allting. Rädd för dig, rädd för mig, för dig och mig, rädd för oss, rädd om dig.
Vi kan väl vänta tills imorgon, jag kan inte tänka klart.

Fuck kvällen..Fyndig fyllerubrik jag kom på igår. Aja, den var inte så kass som det lät, det var faktiskt riktigt trevligt i början. Vi hade ju en krogrunda utan dess like. Eller vi var iaf på 4 ställen och på Prinsen har de STORA Tequila. För stora.

Nästa helg gör vi något helt annat.

Jag fick ju inte ens slå någon liksom.

Förlåt Emelie för att det blev ett så konstigt slut på kvällen. Tim blev arg och jag blev ledsen. Jag är känslig nu för tiden och jag vet inte varför. Men det var trevligt innan det blev fel iaf. Paul Paular en Paule. Det är en sak som är säker.

Japp, vi tar alltid fyllebilder. Men jag gillar det.

Det har inte hänt någonting för tillfället. Jag kommer inte ihåg vad jag bloggade om senast så jag kommer antagligen bara skriva samma sak igen,igen,igen. Men vi har fått replokal. Det är bra. Mindre bra är att jag måste lämna in listorna med uppgifter om alla bandmedlemmar idag. Jag kan inte ens min egna adress liksom. Jag får panik-ringa alla senare. Becca är i Trinidad-Tobego så jag får väl gå och fråga hennes granne. Eller nåt.

Ännu mindre bra är att jag strax ska opponera på ett arbete jag inte läst. En skildring av Irak-kriget i olika medier. Intressant my ass. Funderar på att läsa sammanfattningen och sedan rådissa alltihopa. Bara för att jävlas. Han som ska läsa mitt arbete är typ klassens smartaste, jag är seriöst körd. Äsch, orka älta. KUL FÖR HONOM ATT HAN ÄR SÅ JÄVLA SMART.

Jag vill hitta på någonting i helgen. Något annat än filmkväll eller utgång. Eller utgång kan jag eventuellt gå med på, bara Gustav Möller följer med. Missförstå mig inte nu, men jag har fått en sjuklig besatthet av Gustav Möller. (All besatthet av honom räknas nog iofs som sjuklig). Jag vill bara...Slå honom. Det är mitt ultimatum. Får jag slå Gustav Möller så kan jag gå med på en utekväll. Men annars så..Tvek. Någon får övertala mig isf.