För att jag älskar dig.
Hur står jag ut med det här? Hur stod jag ut med att vänta och ändå hela tiden bli besviken, jag förstår verkligen inte det nu.
Just då kände jag ingen avundsjuka, ingen ilska. Men nu, nu känner jag allt. Jag vill göra henne ledsen, jag vill berätta allt för henne och säga att han älskade alltid mig mest.
Men det gör jag ju inte. Jag skrev ett mail och skickade, men elak, det kunde jag inte vara. Inte så som jag egentligen velat.
Jag undrar hur länge jag ska få dras med detta hämnd behov, avundsjukan och ilska.
Misstankarna om att hon var bättre, att han inte alls velat ha det så här men blev tvungen. Jag vill inte vara något andrahandsval, jag ville vara självklar. Att det bara skulle vara jag.
Jag är rädd, jag är sårad men mest är jag arg.
För jag älskar ju dig, har alltid gjort.
Hur kunde du göra så mot mig?
Du tvingar mig att kämpa för det här varje dag när jag egentligen bara vill slå och skrika. Ge dig skuldkänslor, visa några känslor snälla.
Fast det är klart, klart att jag kämpar ändå.
För jag älskar dig.