Sara

Det finns en skillnad i hans blick denna gången, den ser snäll och lite road ut. Jag förstår ingenting. Hans blick brukar vara svart och död, jag blir genast misstänksam. Har jag gjort något fel eller vad är det som är roligt i den här situationen? I bakgrunden hörs ljudet av en fotbollsmatch på tvn, allt känns hemtrevligt på något sätt och jag är förvirrad. Han försvinner runt hörnet utan att säga någonting så jag frågar

"Får jag komma in?"

Tystnad. Ljudet från tvn försvinner. Från vardagsrummet svarar han:

"Har du följt reglerna?"

Jag är halvvägs över listen i hallen när han kommer tillbaka och jag drar snabbt tillbaka min fot.

"Nej.."

"Gör det då."

Jag börjar klä av mig, hur kunde jag tro att en snäll blick och en fotbollsmatch på tvn skulle ändra på något. Tar av mig mina jeansshorts. Tar av mig min röda topp och har ingenting på mig under, tänkte att han kanske skulle gilla det men han är tyst. Hans ögon är fortfarande snälla, tycker han synd om mig? Jag blir räddare nu än när dom är svarta och döda, vem är han idag? 

"Om du kommer till mig idag så blir det bara en avsugning och sen får du gå hem. Jag är helt förstörd."

 

Fy fan för honom, vad fan vet han om att vara helt förstörd? Jag sitter hemma i soffan med Oscar och dricker vin, kollar på nånting på TV men jag vet inte vad. Det enda jag vet är att jag måste bli full så att jag klarar av att åka till Fredrik, så att jag klarar av förnedringen utan att gå sönder mer. Det är helt sjukt att jag inte ser det som ett alternativ att stanna hemma och skita i honom, att jag ska dit till varje jävla pris.

 

"Om du är snäll så kanske jag låter dig få komma också."

 

Och full blir jag. Säger till Oscar att "Jag går och träffar Lisa en sväng på stan, blir nog inte så sen!"

 

Ute är det varmt och sol, jag har korta jeansshorts och ett rött linne utan BH under, det borde han väl gilla? Tar vagnen in till stan och hoppar av vid Valand. Fan jag är inte tillräckligt full för det här tänker jag och går in och beställer ett glas vin på första bästa ställe, tar med det till toaletten och halsar. Undra hur dåligt jag kommer må efter ikväll. Vad kommer han vilja att jag gör, kommer han slå mig igen?

 

Minns inte hur jag tar mig fram till hans port men plötsligt är jag där igen. Den jävla porten, tänk om jag vetat att jag skulle sitta där gråtandes tre dagar från nu och allt som en gång varit jag finns inte mer. Men eftersom jag fortfarande lever, eftersom jag fortfarande hoppas, så ringer jag på hans klocka och blir insläppt en sista gång.

Jag lever 2 meter över marken och snart kommer jag krascha igen. Jag vet det, det är oundvikligt. Jag vet ingenting just nu förutom att jag är desperat, jag känner så mycket men jag vet inte vad. Jag vet inte vart jag ska göra av alla känslor, de får inte utlopp nånstans just nu och det gör mig galen. Vad vill jag? Vad känner jag egentligen och för vem? För jag vet exakt hur jag kommer agera, jag kommer vara impulsiv och göra något galet snart igen, för jag kan verkligen inte hantera situationen som den är just nu. Alla tycker jag är konstig och jag förstår det, jag ÄR konstig just nu.

 

Jag har fått för mig att det är Christian som är svaret på alla mina problem, jag känner för mycket för honom, det är inte rimligt. Han är ju egentligen ingen för mig.

En dag ska jag orka skriva ner allt som du gjort mot mig.

En dag ska jag leva igen.

En dag ska jag sluta leta.

 

Efter det som var mitt liv, hon som ligger kvar på golvet bredvid din säng.

 

Du skadade mig, du förstörde mig.

 

Men en dag ska alla få veta.