Egentligen är jag inte kär i dig.

Det hände en sjuk sak igår. Jag blev seriöst FULL på kaffe. Jag skojar inte, det var precis som jag druckit alkohol, jag blev glad i hågen och snurrig i huvudet. Till saken kanske hör att jag aldrig druckit kaffe förut i hela mitt liv och därför blev sjukt speedad på koffein. Det var i alla fall jobbigt att jobba när hela världen snurrade och jag bara kände för att skratta åt allting. Shit, kaffet måste ju varit spetsat med typ...Knark.

Men idag kom bakslaget. Jag har varit så fruktansvärt otrevlig mot alla på hela jobbet. Jag har levt i en dimma och den enda jag kunnat prata med är Anna och Gunnar. Oscar kan ta sig i röven, han bara skrattar åt mig och tycker säkert jag är så jävla tråkig och blablabla. Gunnar är min nya favorit, han är en sån soft kille och så vill han gärna att jag använder smeknamnet "Gubben". Jag föredrar nog hellre "Kinky Gunne" eller "Sexy Mr G".

Skojskojskojskoj.

Blä..Jag har tappat suget. Idag när jag hade chansen så sumpade jag den så fucking totalt. Ibland hatar man bara sig själv och hur man beter sig i vissa situationer. Men det är så svårt. Ska man vara sprallig och för mycket eller avvaktande och tråkig. Jag vill också kunna vara sådär mittimellanperfekt som alla svin som börjar på "O" och jobbar på SAS är.

Slem, vi super bort alla problem imorgon va? Det är sjukt omoget, men ibland är det fan så bra.


Alla killar kan gå och dö (förutom familjemedlemmar)

"O", jag hatar dig. Du är dum i huvudet och tafsar bara på alla tjejer. Du är så jävla sliskig och jobbig, men bara så du vet, INGEN GILLAR DIG! Okej, jag vet,jag gillade väl dig lite förut, men nu kan du gå och dö. Du är till och med fulare utan ditt äckliga hår (shit, jag trodde ju inte att det gick men du lyckades tydligen, grattis) och dina byxor. Jag saknar ord. 
Men fine, ditt utseende är väl egentligen inte ditt fel, du hade fula föräldrar, jävla oflyt. Jag tycker synd om dig, men ta det inte personligt. Någon gång kommer du säkert hitta en tjej som tycker det är okej att du pillar på andra lite då och då, det verkar ju vara din hobby vad jag har sett (oja, det syns, du är inte diskret). Men bara så du vet, du är inte charmig, du är äcklig, du verkar inte ens smart, bara dum i huvudet.
Alla tjejer gillar inte att du tar på dom, okej?! Jag får rysningar, jag kräks och jag är jävligt upprörd just nu.
Din äckliga,motbjudande....AAAAAHHHHHH TA MER PÅ MIG! SNÄLLA!
Men jag gillar dig verkligen inte, nejnej.

Du är jobbig, hör du det

Det går bra nu. Jag har flyt, allt bara händer och jag följer med. Dessutom är jag ledig hela helgen=ingen bakisdag på jobbet=att jag slipper panika varje gång det går en vakt förbi min check-in disk. Snart kommer jag få blåsa, jag känner ju det på mig. Byebye jobbet.

Nej men allt är fan rätt bra. Det är lite farligt att säga så,snart kommer svackan. Men just nu, så säger jag det i alla fall. Busigt.
Tim kommer snart med Ipren, för mensvärk har jag, fastän allt är bra. Alltid är det nåt. Men jag halsar några tabletter, grundar med vin och sen är jag fitforfight. 

Lucky går också bra nu, väldigt bra, han är en av de finaste hästar familjen Parmler sett. Jag bockar och bugar och sväller av stolthet. Han är en av de finaste jag sett med. Jag viskar till Lucky att han är bäst och vet inom mig att han kanske inte förstår vad det betyder, men fortsätter ändå prata ett tag. Vem vet vad som försegår i den lilla hjärnan. Han tittar på mig, frustar och vänder sig till maten. Jag förstår dig inte, säger han, men jag vet att du tycker om mig ändå. 

Om det kunde vara så lätt. Inga ord, bara blickar och förståelse. Fast då hade vi kanske fått ha lika små hjärnor som hästar har. Små hjärnor, stora hjärtan. Hade gärna bytt bort min hjärna mot en minde ett tag, den är ändå bara jobbig. Hör du det hjärnan. Du är jobbig.    

Jag är lämnad.

Min familj har lämnat mig för en båt resa. Jag fick inte följa med och jag tycker verkligen synd om mig. Jag har hund, hästar och Tim att sköta pluss att jag ska tjäna in pengar. Jag känner mig vuxen och jag ska tala om för er att jag är sjukt missnöjd på vuxenlivet. Det är sjukt jävla tråkigt och jag har inte ens tid till att spendera mina pengar. (Men Slem, när vi får nästa lön, då finns ju inga hämningar. Vi ska shoppa.)

Fine, shopping gör dig glad för stunden, men jag är hellre glad en liten stund än ingen alls. Ibland är jag så jävla vis.

Nu ska jag jobba mera. Jobba jobba jobba sova sova sova. Gå upp till hästen, rida hästen, gå hem från hästen, gå ut med hunden, gå till affären, handla mat, gå hem från affären, laga mat, laga hundens mat, gå ut med hunden, diska disken, sova sova sova jobba jobba jobba.

Jag var ledig.

Jag var ledig. Betoning på var. Nu jobbar jag igen och ska hämta en jävla ensam unge vid någon gate som jag inte vet vart den finns. Jag hade behövt några dagar till, eller inte.
Jag var ledig i tre dagar och tänkte, jaa nu kan jag göra något kul!
1. Tim blir sjuk. Alltså jättesjuk och kan inte följa med och göra alla roliga saker jag hade tänkt vi skulle göra.
2. Alla andra jobbar. När jag är ledig jobbar alla och vice versa.
3. Det regnar och det regnar ännu mer precis när jag är ute på promenad.
4. Tims mamma skäller ut mig, för något med mat, jag har ingen aning. Im still in a chocktillstånd.
5. Jag krockar med Tims mamma på morgonen. Naken. Mina kläder låg inte där dom skulle och jag trodde hon var ute. Tur att jag är så snygg naken då.

Det är inte så vi arbetar

Det är ju inte så vi arbetar.

Jag har inte ens vågat kolla hur mycket pengar jag har kvar på mitt kort sen i fredags. Det enda jag vet är att jag köpte drinkar och jag struntade ju i vad dom kostade. Inte för att jag var jätte full eller så, men jag blev bara värsta shoppingmonstret som köpte "Partyhatten" drinken fler gånger än vad som hade varit okej.

Skitsamma. Allt jobbigt fyllesnack som jag fick ur mig (det är sjukt hur mycket skit som kan komma ur min käft ibland va..)glöm det. Det går att lita på mig. Tror jag.

Det hade kunnat vara sjukt segt på jobbet igår, men fan, jag har jävligt roliga arbetskamrater ibland. Oscar är den bängaste. Men trevlig. Och så är han bara 22. Och singel. Haha. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Nu ska jag snoka i hans fack . HAHA jag har ju kul på jobbet.