Sara

Igår var en sjukt bra dag. Det var dagen då Sara testade lustgas på riktigt för första gången. Och hell yeah, det snurrade. Fast jag kände mig lite "hej första fyllan" när jag satt och skrattade och sa "jag känner det" och "nu snurrar hela världen". Sedan fastnade Emelie i en psykos (eller det var iaf kallt på en punkt i hennes huvud..Oookej? Normalt? Nej.)  och Emma sa att hon inte kunde sluta le. Då hade vi lustgasat upp 20 tuber.
Å andra sidan, vi hade ju i alla fall kul.

Sedan däckade vi framför sjunde inseglet och jag fick precis se Jöns (nöjd) innan jag gick på teater med Timpan.
Jag älskar teater, det är fan min grej. Nästa pjäs vi ska se får bli "att döda ett tivoli". Bara namnet liksom. Låter bra, låter bra.

Det regnar idag och jag har fan ingen Pål hemma.

Det bästa sättet att glömma en sak på är att förlora sig i en annan.
Frågan är bara i vad, vem och vart. Hur och när, varför och därför.
Allt gör mig bara snurrig.
Vad är viktigt egentligen, vad ska man orka lägga ner tid på, vad ger mest?
Vem ger mig mest tillbaka.
Okej, jag vet att jag skriver oförståeligt, men jag kan inte uttrycka mig bättre och det är faktiskt så här det är.
Det är jävligt oförståeligt

Jag har varit i stan och vänt. Så sjukt jävla ovärt. Jag kände mig sjukt ensam. Rebban svarade inte och Emelie och Tim är ju borta.
Så jag åkte hem.
Eller först ringde jag Milich och frågade om vi kunde ha vinkväll idag. Det kunde vi.
Dessutom har jag köpt min första egna skruf. Det känns tomt att skruffa utan min Skruffa, men antagligen räcker den till nästa helg också.
Sedan är det mycket möjligt att vi åker in till stan igen för vi fick visst gratisbiljetter till Park Lane.
Men först ska vi dricka vin. Och om jag känner mig och Emma rätt så blir det nog rätt stora mängder vin. Men det gillar vi. Så länge ingen blir gul, blå eller röd. (Det var internt och det är bra, den kvällen var något av det roligaste och knäppaste jag varit med om, men ingenting som allmänheten någonsin behöver få veta...)

Jag lever så osunt just nu, men det är bara en övergångs period.
Idag är det enda jag ätit en pizza, inget annat.
Det är ju nyttigt har jag hört.

Det har varit en hektisk dag idag.
Först så lämnade jag Tim på centralen för den fittan ska till Tyskland, sedan gick jag och år lunch med Milich och sedan fikade jag med Becca. Det har i och för sig varit en sjukt mysig dag också. Och så har jag haft körlektion då. Inga kommentarer, nejnej.
Dessutom har jag gjort bort mig så jävla mycket bara för att jag ibland är så JÄVLA MYCKET JAG och det slutar illa. Impulsiva jävla idiot Sara.
Ähh..Whatever.

Jag är seriöst orolig för mig själv.
Jag har börjat dricka rödvin.
Asså det är ingen alkisvarning eller nåt, jag blev bara så jävla sugen på ett glas rödvin.
Fan, jag har sån konstig abstinens, jag måste skaffa mig någonting att göra, allvarligt talat.

Imogon ska jag fika igen och sedan ska jag väl ut och vela.
Illa,illa.

Det är sjukt, men jag har sån jävla abstinens efter någonting. Jag vet inte vad. Jag vill typ..Knarka. Eller nåt.
Men neeeeej, då åker Slem bort hela helgen. (Jag vet jag åkte också, men ändå..)
Är det någon annan som vill dela två flaskor vin med mig, bli cp-full och göra galna saker i helgen?
Någon som är som jag, som inte har något liv och bara lever för kicken hela tiden?
I så fall, det är bara att höra av sig.  Och om ingen gör det så är det bara för mig att inse att jag är tragisk, skaffa mig ett jobb, ett liv och lite till.
Men fan, jag vill inte det, jag vill göra saker, roliga saker med roliga människor. Släppa loss lite, hur farligt är det egentligen?
Äsch,det löser sig.
Men tänk på vad jag sa om vinet. Jag tänker ju inte dricka det själv (eller okej, men det är i värsta tänkbara fall)
schkååål.

När jag satt på tåget i fredags och lyssnade på musik så kom jag på en sådan klockren rubrik, men nu har jag fan tappat det. Jag har tappat det.
Det är illa.
Illa är mitt nya favorit ord, det kan användas i princip när som helst.
Det säger kanske lite mer om mitt ordföråd och liv.
Allt är illa.
Nej, men det är faktiskt bra nu.
Jag har åkt bort och jag har kommit hem igen, det känns bra. Och jag ska sluta vara så jävla svår, jag är inte svår egentligen, det är situationen som är svår och jag får liksom gilla läget.

Däremot är jag sjuk och kaffeberoende. Jag vill egentligen bara dricka tiotusen liter kaffe med Slem på något kaffe, men jag kom bara upp till datorn. Det är inte illa det i och för sig.

ILLAILLAILLAILLAILLAILLAILLAILLA

Fy fan vad jag HATAR DET ORDET.

Jag kommer få en flipp någon dag, jag känner det på mig. Min mor berättade att en bekant till henne hade trillat ner från en altan och slått i huvudet så att han svimmade. Efter det så gick han runt och pratade om kort för sig själv i en vecka. Typ "Jag har hjärter dam" "Spaaader kneckt" "RUTER ESS!"
Jag tyckte det var roligt. Sedan insåg jag att jag ligger i riskzonen för att bli likadan. Och då behövs det inte ens ett slag i huvudet.
Men seriöst, nu ska jag däcka. Sedan ska jag ringa folk från min mobil och klaga.
Fast egentligen har jag inget att klaga över, men det är alltid roligt med lite medlidande.
Pusspåer

Sitter och trycker in en massa gamla låtar i min Ipod. Det är sjukt nostalgist, jag tänker på när Emma och Emelie kunde alla "förstörda för livet" texter utantill. Och när vi blev jagade av polisen för att vi satt på ett tak.
Fan vad lättroade vi var.
Haha, nu hittade jag en film som jag fått av Slem. Undra om Slem har kvar alla filmer som hon spelade in på den tiden. Har du det?
Du måste ju nästan radera.

Jag har träningsvärk och jag är ju stolt över det.
Jag tränade med Timsan på gym igår och det enda jag gjorde var att gå på en sån där gångmaskin.
Men det var sjukt jobbigt. Lite illa ändå eftersom jag blev trött av att gå, men fuck det. Det blir bättre. Eller i alla fall så bra det kan bli på en vecka, sedan får vi inte träna gratis längre. Illa,illa.
Och så träffade jag Tove och Milich en stund på stan. De delade ut lappar för pressbyrån. Först skrattade jag åt dem eftersom de såg sjukt nördiga ut, men sedan upptäckte jag att lapparna gav rabatt på kaffe. Då blev jag glad.
Jag har nämligen fått ett litet problem som även kan klassas som ett koffeinberoende och saken att säga så är inte problemet särskillt litet längre. Jag känner mig som Peter Haber i Sunes sommar. Och då är det nästan en underdrift.

Jag åker antagligen iväg imorgon, men jag kan ju nås på min mobil. Kanske.
Men oroa er inte för mig.
Fast i och för sig, om jag inte kommit hem på typ...en månad så får ni gärna anmäla mig som försvunnen. Det hade ändå varit coolt att bli hämtad av polisen..Undra om dom ordnar resa ända hem till Göteborg då?

Well whatever, nu är det bara jag och mitt mot dom.

Det är sjukt vad jag har låtit deppig på senaste. För jag är egentligen inte så deppig, jag är bara lite annorlunda. Men det går över det också.
Jag har bara gjort en massa andra saker och inte hört av mig till folk.
Folket..Jag är ledsen. Jag ska bli bättre.
Men inte riktigt än.
På fredag ska jag sätta mig på ett tåg och åka dit det åker. Och åka hem när det åker hem.
Det blir nog bra och jag kommer nog hem.
För jag har faktiskt en massa bra saker att komma hem till, bara det att man aldrig tänker på dem förens man är borta från dem ett litet tag.
Så jag ska åka bort för att hitta hem.
Det låter väl bra?
Det känns bra.
Det blir bra.

Sedan vill jag göra något kul när jag kommer hem.
Jag vill vara full och snusa.
Det är fan underskattat.

Det har varit en vecka där jag gråtit ena sekunden och skrattat den andra. Jag har varit full och jävlig och liten och sårbar. Samtidigt har jag aldrig haft en liknande vecka och på något sätt så gillade jag den.
Känslan av att inte vara ensam men att ändå stå på egna ben.
Att få vara så självisk man bara vill utan att ha något att förlora.
Att inte ta någon för givet och att inte bli tagen för givet.
Att dela framtiden på ett annat sätt, utan krav och gränser.
Att leva för stunden är en underbar känsla och man borde göra det oftare. Varje dag egentligen.

Fråga mig inte vad jag har gjort. Eller vad som hänt. Det är liksom ovissentligt för alla utom för oss.
Men det var bra, det var ganska fantastiskt och början på något som kan sluta vart som helst.
I sydafrika kanske. Eller sydamerika. Eller vart fan vi nu hör hemma.

Överallt och ingenstans.