Det går ju alltid så jävla bra för mig

Alltså åren går. Men jag är fan lika dum i huvudet ibland som om min hjärna stannat i växten och inte lärt sig av ETT ENDA AV ALLA JÄVLA MISSTAG JAG GJORT HITTILLS I MITT LIV. 
 
Igår fick jag panik. Den fanns där hela dagen och jag visste att något skulle balla ur när som helst. Så vad tänker jag då? Jo jag drar till med en lögn som gör att jag kan åka där i från! Fly från hela jävla situationen! Och inte en lögn som typ jag har ont i huvudet utan en redig fucking lögn om att nån är på sjukhus jadajadajada. Alltså serien av oflyt som händer efter jag åkt där i från är helt sjuk. Samtidigt känner jag att jag måste sluta bry mig om vad folk tycker om mig, jag gjorde ett misstag och erkände det. Oscars faster hatar mig och hans pappa säkert lika så, men jag har min familj. Jag behöver inte de andras bekräftelse. Små små människor som tar så hårt på saker. Jag måste vara större än dessa. Jag är större än dessa. 
 
Jag vill bara fly igen. Flytta långt här ifrån där ingen vet. Ingen kan döma. 
 
Jag dömer mig själv utifrån andra vilket gör att även jag hatar mig själv just nu. Jag ljuger ljuger ljuger. Jag är sjuk. Jag behöver hjälp. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback