Sara

Det är Thereses möhippa och jag sitter på en toalett och halsar billigt vin ur en pappförpackning. Snälla låt mig bli full så att jag slipper känna, låt mig bli full så att jag kan bli glad. Åh det är en kärlekens dag men just nu hatar jag den. Tack Fredrik för att du förstört mig, gjort mig känslokall, fått mig att känna allt. Allt jag inte vill.

 

Jag måste gå ut till de andra, jag är experten på att låtsas. Detta är mitt val, min ångest att bära.

 

Senare på kvällen kan jag inte låta bli, det är så fel men jag vill bara känna, känna mer, känna nåt. Jag skriver till Fredrik att:

 

"Hej! Jag måste bara berätta att jag gjorde ett personlighetstest med typ 300 frågor till ett jobb och det som stack ut ordentligt var att jag var så lydig. Tänkte att jag borde tacka dig för det ;)" 

 

Får ont i magen nästan direkt. Vem är jag? 

 

Han svarar att:

 

"Det borde vi ta och testa mer.."

 

"Haha va?" Skriver jag, han ville inte träffa mig mer, varför gör han så här mot mig, varför gör jag såhär mot mig själv. 

 

"Haha det var inget" 

 

"Okeeeej.."

 

Sen kommer det, det gör ont men jag känner iallafall något igen när han skriver:

 

"Så länge du inte kan lära dig skilja på sex och känslor kommer inget hända"

 

Jag har två val nu, jag kan skydda mig själv, jag kan låta detta bli en historia, låta mig själv läka. Självklart gör jag inte det, jag lever en meter över marken, jag är förstörd. 

 

"Asså jag menade inte att jag hade känslor, jag menade att jag är känslosam. Men om det är samma sak för dig så kommer inget hända nej :) " 

 

"Ok då kan du få komma hit och suga av mig nån dag om du ber snällt" 

 

Det är hopplöst, jag är destruktiv. Jag tittar på mina vänner runt bordet, de skulle bara veta vad jag gör mot mig själv. Therese hade blivit arg, hatat Fredrik på ett sätt jag aldrig kunnat förstå, sagt att "Sara va fan du måste skita i honom nu, du måste sluta!". Anna hade försökt förstå, undrat varför han blivit som han blivit. Aldrig dömt. 

 

Istället får jag ett infall, som att jag måste hitta en motpol till allt som Fredrik är. Jag letar upp numret till den snällaste människan jag vet. Smsar Christian att:

 

"Hej! Ville bara skriva till dig och säga att jag kommer sakna dig så mycket på jobbet! Du är ju helt klart en av de bästa personerna som jobbat hos oss och jag tycker det är så tråkigt att du slutat. Men jag tar gärna en AW eller nåt sånt framöver om du vill :) kram Sara" 

 

Detta är början på en annan historia som kommer kännas mer än allt, jag tror jag vet det redan innan jag trycker på skicka. Åh dumma stora hjärta, gör mig känslokall igen, gör mig lycklig.